You touched my heart, you touched my soul!

Älskade häst. 
Igår bestog hela eftermiddagen av sorg, tårar och saknad..
Hade precis kommit hem från stallet när Carro hör av sig och säger att vi måste prata. Blev orolig och frågade vad som hade hänt? Fick svaret ''Carolien..''. Jag känner hur mina ögon tårfylls och en klump lägger sig i magen på mig. Jag svarar ''vad har hänt med hjärtat?''. Får då svaret ''Hon är borta.. Hade velat säga de face to face med tycker du förtjänar att få veta''. Hon hade brutit benet och varit tvungen att avlivas..
Då brast hela jag, hjärta. tårarna bara rann.. Jag visste inte vad jag skulle göra eller ta vägen. Jag bara grät och grät och de slutade aldrig..
Jag ville inte tro att det va sant, jag kunde inte fatta de. Hon finns inte mer, och kommer aldrig tillbaka </3 
 
Jag började må illa, tårarna bara rann ner för kinderna. Jag kunde inte äta utan bara grät till och från. De brast varje gång någon frågade vad som hade hänt, när jag tänkte på henne, när jag fick upp en bild i huvudet på henne. Världen är verkligen inte rättvis. Att denna unga och helt fantastiska häst ska råka ut för något sånt här, de är inte rättvist! Den hästen jag ridit och som sedan ägaren tog tillbaka, finns inte längre.. Hon skulle haft en så bra och ljus framtid och hon hade allt man kunde önska sig! 
Jag har aldrig stött på en mer underbar häst än Carolien. Hon gjorde alltid sitt bästa, ville aldrig något dumt, gav allt och hon hade de där lilla extra!
Underbara, fantastiska, finaste, bästa Lillan! 
 
Jag kommer aldrig mer få se henne, aldrig mer få klappa henne, aldrig mer få rida henne, aldrig mer få ta in henne från hagen och aldrig mer få glädjas i hennes närhet.. Jag glömmer aldrig första gången jag red dig och du var härligt full av energi och skutta runt i paddocken, ridpassen som gått så bra att jag haft ett leende på läpparna hela tiden och allt beröm vi två fått tillsammans. 
En finare häst än dig får man leta efter, prinsessan!
 
Tårarna droppar ner på tangentbordet, faan, detta får inte hända...
 
Om de skulle funnits något att göra för att få tillbaka dig hade jag gjort de direkt. Vad som helst. Allt som hade behövts för dig vännen!
Bland alla tårar som rinner ner för kinderna nu, vill jag att du ska ha de så bra som de bara går i Trappalanda. Jag måste tro att du kommer få de bra även fast jag inte vill tro att de är sant. Vill att du ska ha de så bra som de bara går här, för de är här du hör hemma! Jag saknar och älskar dig otroligt mycket, och kommer göra livet ut.  
Snälla kom tillbaka och gör mig hel igen. Du var speciell hjärtat!
 
Vila i frid underbara Lillan, Carolien!
Loved you once, love you still. Always have and always will! 
/Din Elin
 
♥ Jag, Carro, Lillan ♥
 
 
 
 
 
 




2012-11-03 // 12:09:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

<